Rebecka Vilja Jansson

Manifest, författare: Ge Vardagsdeprissionen ett ansikte, Sofia Gad

Jag satt och klurade ganska länge innan idéen om solros kom fram. Jag tolkade manifestationen om att faktiskt börja prata om sitt mående och alla normer man tenderar att följa, ge depression/psykisk ohälsa ett ansikte. Det är inget vi kan borsta under mattan, bara för att vi inte kan relatera betyder det inte att ens mående inte existerar. Och genom att börja prata om det kan vi börja lära känna oss själva, varandra och växa/blomma.

Jag valde en solros eftersom jag ser motivation och livets gång i den. Man kan tolka solrosens betydelse på många olika sätt som värme, solsken, liv, glädje, lycka och att leva livet. Men jag ser även en blomma som i mörkret innan den slår ut följer solens sken och värme, en blomma som kan leva bland gifter och ändå växa med hjälp av stöd och med omvårdnad. Vilket jag även ser vägen genom att börja prata om vår psykiska hälsa.

(Det var en tsunami i Japan 2011 som förstörde en kärnreaktor i Fukushima, dom planterade miljontals solrosor för att rena luften. Dom gjorde det även i Chernobyl 1986.)

Jag valde att ha ett svartvitt exemplar av en solros livsgång, iom allt inte är svart och vitt. En med en gul solros på slutet för att visa belöningen av att jobba på sig själv, att se sig själv blomma. En med regn och en med solljus, för utan dom kommer man inte kunna blomma. Jag tolkar regnet och solljuset som att ge vardagssepressionen ett ansikte, och solrosen som personen genom hens resa i välmående.

När vi börjar prata om mående kan vi utvecklas, men det inte en rak väg. Jag ser solros som hopp, och att man har hela sitt liv framför sig att leva iom dom bara lever 1 år.

Skrivarakademin_Sthlm · Ge vardagsdepressionen ett ansikte